
De har nu bara nio hästar kvar, som står i stallet på Wisseltofta gård.
Det har varit många och krångliga turer. Länsstyrelsen har under flera år, som Johan Larssen drivit Kvarnbacka och verksamheten i Fulltofta, gjort återkommande kontroller och inspektioner. Det mesta har gått att rätta till.
Fram till för ungefär ett år sedan. Nu känner de sig hjälplösa för det finns ingen myndighet att höra av sig till som i samrådan kan berätta för dem vad de ska göra för att gå vidare.
– Vi är lösningsorienterade, säger Johan. Får vi bara klart för oss vad vi ska göra så gör vi det.
Verksamheten i Visseltofta började redan på 80-talet. Johan drev då gården tillsammans med sin bror och mamma.
Han berättar att i början hade de fyra islandshästar och när det var turridning så cyklade han i täten.
Under årens lopp har verksamheten utvecklats till att omfatta avel, turridning, ridläger och andra aktiviteter. För 8-9 år sedan hörde stiftelsen för Fulltofta Naturcentrum av sig och ett samarbete etablerades med ridning på islandshästar i Fulltofta.
Men när länsstyrelsen tog över djurskyddsinspektionen från kommunerna förändrades allt.
– Vi hade tillstånd från Osby kommun att driva vår verksamhet, och det bara flöt på. Men plötsligt fick vi meddelande från länsstyrelsen att vårt tillstånd hade gått ut. De ville stänga verksamheten, men vi bad att få förnyat tillstånd och det fick vi.
Men sedan började det krångla igen i februari 2017.
Johan hade åkt på semester med sina barn i fyra dagar och hade personal på alla ställen. Förutom verksamheterna i Visseltofta och Fulltofta har han även en gård för avel på Öland.
Redan efter en dag hörde länsstyrelsen av sig och meddelade att de hade fått en anmälan på att det var för många hästar i hagen. Ligghallen hade plats för 27 hästar men det fanns 30 hästar på betet.
När Johan fick beslutet stod det att han överskridit tillståndet och att hästarna skulle säljas. Han skulle få fortsätt tillstånd att hålla nio hästar. Förutom att det var för många hästar i hagen hade de hittat en häst som hade ”en något lång hov”.
– Om vi inte följde beslutet inom 60 dagar skulle vi få betala vite på en halv miljon kronor vid varje kommande besök från länsstyrelsen, säger Johan.
Johan och Anna är uppgivna. Det är en hård mental press att leva med all denna byråkrati, ständiga hot, en oviss framtid och en osäker ekonomi.
De tog hjälp av en jurist och överklagade beslutet. Förvaltningsrätten i Malmö utfärdade då inhibition, vilket innebär att länsstyrelsens beslut inte gäller förrän nästa beslut tas.
Men de förlorade i Förvaltningsrätten, som ansåg att skaderisken för hästarna i flock var för stor. Det ansågs också att Johan saknade vilja, kunskap och motivation.
– Men det här är inget djurskyddsfall, förklarar Anna. Det är ett tillståndsärende.
Domen fick omedelbar verkan den 27 november 2017.
– Men hur gör man sig av med 100 hästar över en natt. Vi hade ingen att ringa till och få råd hur vi skulle göra. Vi vågade inte ringa till länsstyrelsen, det kändes som de bestämt sig för att knäcka oss.
– Länsstyrelsen är en kontrollmyndighet, men den borde kunna vara rådgivande också, säger Johan.
De blev rädda att hästarna skulle tas ifrån dem så de körde iväg dem till ett annat land.
– Vi lägger ungefär en vecka på varje kund, som vill köpa häst av oss, säger Johan. Plötsligt skulle vi sälja 100 hästar på 60 dagar, det är nästan två om dagen.
Nu vet de inte hur de ska fortsätta. Det är ingen idé att Johan söker ett nytt tillstånd, för han kommer inte få det beviljat.
– Om länsstyrelsen kunde hjälpa i stället för att stjälpa, säger Anna, och se till helheten och vilka konsekvenser det här beslutet får. Vi har ingen att föra en tillitsfull diskussion med. Säg vad vi ska göra! Visa oss vad som är bäst!
Båda två säger att det har tagit många år att bygga upp verksamheten med hästarna och aveln. Kvarnbacka islandshästar är Sveriges största islandshästgård, som drar turister till bygden. Att bygga upp en personalstyrka tar också tid.
– Nu får vi sälja hästar för att kunna avlöna personalen, säger Johan, för det är elakt att sparka våra anställda.
– Men vi ska igång igen, det kan inte bara vara så att man ska kunna knäcka ett företag på detta sätt, jag tycker det är helt sjukt. Vi känner oss kriminella utan att förstå vad det är vi har gjort, säger Anna.