När jaktsäsongen är över samlas jägare och fångstmän i Lönsboda för att sälja sina räv-, mård- och illerskinn.
Men priserna är inte vad de en gång var. Det senaste slaget mot prisutvecklingen är den ekonomiska oron i Kina och Ryssland.
Det är lördag förmiddag och marknadsplatsen i Lönsboda badar i marssolens strålar från en klarblå himmel.
Jägare från de närliggande trakterna i Skåne, Småland och Blekinge har samlats till årets skinnmarknad, ett evenemang som funnits i ett par decennier.
Med fyra rävskinn, tre mårdskinn och en iller har Ronald Tillman från Holma strax utanför Osby kommit för att göra affärer.
– Räv har det varit väldigt gott om denna jaktsäsong. Men mård har det varit sämre med på grund av att rävarna ökat, förklarar han.
Det går inte lång stund innan två kvinnor från Olofström, bägge medlemmar i Gudahagens fornförening, börjar klappa och känna på rävskinnen.
– Vi håller på med vikingahantverk och vill använda skinnen till det, förklarar en av dem, Ann-Mari Holmström, som just är klar med en kaftan som nog skulle kunna piffas upp ytterligare med pälsdetaljer.
Telefonnummer utbyts – hon och väninnan Anetth Johansson vill lära sig mer om hur man tar tillvara viltskinn och Ronald Tillman lovar att hjälpa till – och priset görs upp. Hundra kronor per skinn.
Annat var det förr. Även om priserna på viltskinn kan gå upp och ner från säsong till säsong når de ändå aldrig tillbaka till priserna för 30-50 år sedan. I slutet på 1970-talet kunde ett riktigt fint rävskinn inbringa 700 kronor – i dåtidens penningvärde. Det finns en berättelse om en man som sålde 100 rävskinn och köpte en helt ny Volvo.
Skinnmarknadens ende professionella uppköpare heter Anders Tengbom och är från Ydre i södra Östergötland. Faktum är att han är ensam i hela Sverige om att köpa upp viltskinn i professionell skala. Mycket får han in genom de ombud han har runtomkring i landet, men han åker även på turné till skinnmarknader varje år.
– Jag åker till Örebro, Sala, Växjö och hit. Det är de enda renodlade skinnmarknader som finns kvar, säger han.
Han har parkerat sin skåpbil och runt den trängs män med stora skinnknippen och nyfikna åskådare i en halvcirkel runt bilens baklucka. Anders Tengbom går igenom knippe efter knippe och bedömer kvaliteten. Ibland gillar han vad han ser (”Oh, det var en fin räv, den bäste i det knippet”). Andra skinn rynkar han på näsan åt och lägger åt sidan.
På Lönsbodamarknaden förra året kunde säljare få 150 kronor för ett rävskinn, men i år ligger priserna på runt hundralappen. För ett mårdskinn är priset runt 160 kronor.
Marknadspriserna på viltskinn följer i princip priserna på farmade skinn och det är de stora internationella auktionerna, dit hundratals köpare från hela världen kommer, som styr.
Under de tre senaste stora auktionerna, i finska Vanda och i Köpenhamn, har det varit tydligt att den svaga ekonomiska utvecklingen i Kina i kombination med att rysk ekonomi är fortsatt under isen pressar ner priserna. Sedan i höstas har priserna fallit med över 50 procent, enligt Anders Tengbom.
– Priserna varierar alltid, men om det går bra i Kina så går skinnpriserna upp, går det dåligt så går priserna ner. För tre år sedan kunde jag betala dubbelt så mycket för ett rävskinn jämfört med idag.
En av jägarna i halvcirkeln runt skåpbilen är Lars-Olof Gunnarsson från Pjätteryd. Han har tio rävskinn och fyra mårdskinn med sig. Jakten har gått sisådär i år, mycket på grund av att hundarna skadat sig, och från Lönsboda kan han åka med dryga 1 600 kronor på fickan.
Men det är inte priset som är det viktiga.
– Man ska tillvara på det man jagar. Jag tycker inte om att slänga ett rävskinn.