Nu har Lönsboda fått två nya ambassadörer.
Jenni och Andreas Kullaro tog emot nyckeln i diabas – som de själva hade tillverkat.
– Ja, det är ju vi som gör nycklarna och plaketterna till Lönsbodaambassadörerna, säger Andreas och skrattar.
Paret driver företaget Kullaro Form och Inredning som skapar unika möbler, smycken och konstverk i diabas.
Och det var två stolta och tacksamma nyutnämnda ambassadörer som hyllades på Lönsbodadagen i helgen.
– Att få det här erkännandet på hemmaplan är extremt roligt, säger Andreas.
– Ja, det är jättekul, verkligen. Vi uppskattar det här mer än någonting, säger Jenni.
Ordet ambassadör känns passande i sammanhanget. Kullaro är stolta över att bo och verka i Lönsboda, samtidigt som de syns och uppskattas runt om i Sverige och Europa.
Ni har inga planer på att lämna Lönsboda?
– Nej, nej, nej. Det är här stenen finns, det är här vi bor. Det är viktigt att ha stenbrotten så nära, när vi får hit kunder kan vi skicka de till brotten. För många är det första gången de upplever diabas och den känslan är mäktig.
De menar att den unika diabasen är en gåva till bygden.
– Av alla platser i hela världen så finns den just här. Det är ju en fantastisk skatt, den här stenen.
Bakom framgången med Kullaro ligger hårt jobb. Väldigt mycket hårt jobb.
– Det krävs envishet. Det gäller att aldrig ge upp. Det har varit gånger då man har känt för att kasta in handduken, men då gäller det att vara envis och jobba vidare, säger Andreas.
– Man behöver en målbild, något att jobba mot. Och det har vi alltid haft, säger Jenni.
Men trodde ni att ni skulle bli så framgångsrika som ni är i dag?
– Ja, alltid. Vi har jobbat hårt i tio år och hela tiden haft en tydlig målbild, hela tiden jobbat efter att dit ska vi.
Jenni och Andreas Kullaro tog emot diabasnyckeln när Lönsbodadagen firade jubileum.
Det här var den 20:e upplagan och vädrets makter hade uppenbarligen bestämt sig för att den 20:e Lönsbodadagen skulle dränkas i solsken och ljuvligt vårväder.
Besökarna kunde njuta av tivoli och veteranbrandbilen, underhållning med Pidde Pannkaka och Glenn Wish & Helen Persson, stekt sill och munkar. Med mera, med mera, med mera.
Och på kvällen var det dans på Granada – där Lasse Stefanz spelade.