Holländaren var i Sverige för att köpa lastbilar och blev plötsligt kontaktad av en 29-årig man från Osby. Affären gick i lås och närmare en halv miljon kronor bytte ägare.
Men lastbilarna tillhörde en företagare i Södertälje som var helt ovetandes om affären.
Nu döms mannen för grovt bedrägeri.
Händelserna utspelar sig under högsommaren 2013 då den holländska mannen var i Sverige för att handla med begagnade lastbilar.
Han befinner sig då hos en kund i Uddevalla när han plötsligt blir kontaktad av en då 26-årig man från Osby. Holländaren berättar i förhören att han inte kände till mannen sedan tidigare, men att det inte var ovanligt att han blev uppringd av främlingar då hans namn och nummer fanns ute i olika annonser på nätet.
Osbybon erbjuder holländaren att köpa tre stycken lastbilar. Han skickar bilder på dem, och allt ser bra ut, men holländaren vill ha mer detaljer kring bilarna för att kunna värdera dem. Förhandlingarna går fram och tillbaka och efter ett par samtal är de överens om priset.
Totalt skulle 460 000 kronor betalas.
Pengarna förs över i tre omgångar till Osbybon. När pengarna kommit fram så skulle Osbybon enligt avtalet se till så att de kördes från Södertälje där de var uppställda ner till hamnen i Göteborg. Där skulle holländaren boka plats på en färja som skulle skeppa dem vidare till Europa. Hamnpersonalen i Göteborg skulle se till så att lastbilarna kom på färjan, och väl på plats i rätt land hade holländaren ordnat chaufförer som skulle ta dem vidare.
Så långt verkar allting stämma och planerna verkade klaffa, men bara ett par dagar senare skickar Osbybon ett sms till holländaren där han skriver att han fått problem med sitt företag och att han inte kan leverera bilarna. Istället lovar han att betala tillbaka pengarna. Efter ytterligare några dagar får holländaren tag i Osbybon via telefon och återigen blir han lovad att få tillbaka sina pengar. All kommunikation männen emellan hade skett på svenska, och då holländarens språkkunskaper enligt egen utsago är ganska begränsade så förstod han inte allt vad Osbybon sa. Därför hade han inte riktigt förstått varför Osbybon inte kunde leverera bilarna, men vid det här laget var han ändå mest intresserad av att få tillbaka sina pengar.
När ytterligare några dagar passerat och inga pengar betalats tillbaka ringer holländaren upp åkeriet som bilarna stod skrivna på. Han förstår då att han har blivit lurad av Osbybon. Vid det här tillfället råkar mannen av en tillfällighet befinna sig i Markaryd och får veta att Osbybon befinner sig på en adress i Sibbhult.
Han åker dit och får snart fatt i honom. Holländaren förklarar vem han är och frågar om pengarna. I förhören berättar han att Osbybon då ser helt oförstående ut och att han inte vet någon om några pengar. Holländaren visar upp fakturorna som han fått och pekar på kontonumret som han satt in pengarna på. Osbybon förklarar då att det inte är hans kontonummer och skrev istället ner ett annat nummer på en lapp där siffrorna skilde något. Holländaren köpte mannens historia då han ansåg att det skulle vara ologiskt att en kille i Sibbhult hade bilder på lastbilar som skulle finnas i Södertälje. Han uppfattade mannen som mycket trovärdig och fick känslan av att denna inte visste något om någon affär.
Men i efterföljande polisutredning har man kunnat slå fast att pengarna visst hamnat på Osbybons konto.
Därför döms han för grovt bedrägeri och ska betala tillbaka de 460 000 kronorna i skadestånd till holländaren.
I samma härva frias även mannen för ett annat fall av bedrägeri. I detta fallet rör det sig tvärtom om tre lastbilar som inhandlats, men där den hela summan aldrig betalats in. Här döms en man från Korsberga för bedrägerierna. Mannen ska under hela affären använt sig av Osbybons namn, men trots detta kan inte tingsrätten slå fast att Osbybon själv skulle vara inblandad i bedrägeriet.