De starka solreflexerna från grannens tak tvingade paret att täcka för sina fönster och gjorde att de inte längre kunde vistas i sin trädgård.
I två år har de bedrivit en kamp mot det blänkande taket och nu har till slut Mark- och miljööverdomstolen gett dem rätt.
I slutet av maj 2014 beviljade tillsyns- och tillståndsnämnden bygglov till en kvinna som ville lägga nya takpannor. Nämnden hade ingenting att invända mot, då kvinnan inte skulle göra några ändringar i takkonstruktionen utan bara byta från matt svarta till glaserade svarta pannor.
Detta till synes oförargliga ingrepp skulle bli starten på en över två år lång kamp mot myndigheterna för paret i huset intill.
Det nya taket orsakade nämligen starka solreflexer åt deras håll. I sin överklagan till länsstyrelsen skrev paret att obehaget börjar runt vårkanten och varade fram till hösten. När solen träffar granntaket uppstår “mycket starka svetsblänk” som orsakar kraftiga olägenheter.
Detta medförde bland annat att paret blev tvungna att täcka för sina fönster i kök, matplats och vardagsrum och att de inte längre kunnde visats på deras uteplats eller i trädgården på grund av de starka reflexerna. De menade också att marknadsvärdet på huset försämrats väsentligt.
Länsstyrelsen ansåg dock inte att besvären var tillräckligt starka för att vidta någon åtgärd och lade istället ner ärendet.
Paret överklagade då till mark- och miljödomstolen där de hänvisade till kapitlet i plan- och bygglagen som tar upp byggnadsverk “som kan medföra en sådan påverkan på omgivningen i övrigt som innebär fara för människors hälsa och säkerhet eller betydande olägenhet på annat sätt”.
Men inte heller domstolen ansåg att blänken var tillräckligt besvärande för att gå vidare i ärendet.
Men paret gav inte upp och överklagade igen. Denna gången till mark- och miljööverdomstolen, som bestämde sig för att åka ut till Osby för att se hur reflektionerna upplevdes på plats. De beskriver ljuset som “starkt bländande” såväl på tomten som inne i bostaden. De upplevde även att en kupighet i taket medförde att den bländande effekten varierade och blev stickande även vid små huvudrörelser.
“Med beaktande av bländningens intensitet och stickande karaktär, att den upplevs både inomhus och utomhus, att bländningen har en varaktighet och att den sker under en tid på året då man typiskt sett vistas i trädgården finner Mark- och miljööverdomstolen att den aktuella bländningen som takmaterialet medför utgör en sådan betydande olägenhet att bygglov för takmaterialet inte borde ha beviljats”, skriver de i sin dom.
Därför beslutade de att upphäva nämndens beslut om bygglov. Nu återstår det att se om grannen med det blänkande taket väljer att överklaga domen.