En cirkel är sluten. Släkthistorien som började i ett torp i Holmö utanför Osby har fullbordats i ett trivsamt villakvarter i centralorten dryga 100 år senare. Efter att varit skilda åt av en hel ocean i 37 år bor systrarna Inga Nielsen och Lis Jensen grannar. Och de umgås dagligen.
– Det verkar precis som om alla vägar har lett till Osby, säger Inga Nielsen belåtet.
Vi hittar Lis och Börge Jensen på parets härliga veranda i Osby. Lis syster Inga Nielsen är på besök. Det blir dagliga sådana numera, hon bor ju i huset intill.
Under de 37 år Inga bodde i USA blev umgänget inte så flitigt, så de har en del att ta igen.
– De har en ”sladderstig” där genom häcken, avslöjar Börge.
Inga Nielsen skrattar.
– Jo det blir lite skvaller över tomtgränsen i bland.
– En hel del, säger Börge och tar en slurk av det nybryggda kaffet.
Det blir mycket kaffe också, om sanningen ska fram.
Vägen till Jensens veranda är rätt lång från ett enkelt torp i Holmö i slutet av 1800-talet. Där växte Lis och Ingas farmor Emma upp, tillsammans med sin syster Hanna.
Det var ett tufft liv och de två flickorna reste till Danmark för att hacka betor. Emma blev kvar och Hanna återvände så småningom till Osby och startade den släktlinje som fortfarande finns runtom i trakten.
Men farmor Emma hittade kärleken på andra sidan Öresund. I denna del av släkten dök så småningom systrarna Inga Vickie och Lis Emma upp.
Att röra på sig låg sannerligen i generna. Medan Lis träffade sin Börge och förblev danska flyttade Inga med sitt livs kärlek till USA.
– Det blev 37 år på väldigt många platser. Jag har bott i New Jersey, New York, Connecticut och North Carolina, berättar Inga Nielsen.
Det blev med andra ord en del flyttande.
– Min man arbetade med strumpor, förklarar Inga.
Han var alltså en resande försäljare?
– Nej, nej, han var direktör på ett företag som tillverkade strumpor. Han hade 400 anställda, säger Inga med ett brett leende.
Likt många amerikanska kvinnor ägnade sig Inga åt så kallat frivilligarbete. Och hon var sannerligen flitig.
Röda Korset, ett stort sjukhus, en konstskola. Alla fick de sin beskärda del av Inga Nielsen.
– Och så spelade jag tennis. Jag blev tennismästare i dubbel i North Carolina. Men det berodde nog på att vi inte hade några motståndare…
Under tiden började Osbyrötterna att rycka i Lis och Börge Jensen.
– Vi köpte ett ”ruckel” i byn och renoverade det. Det var 2003. Tomten bredvid var obebodd.
Detta var en ren slump, men där verkade också finnas en mening…
– Ja, det är ju så med oss danskar, vi håller på att köpa tillbaka Skåne, skojar Börge Jensen.
År 2006 kände Inga Nielsen att det var dags att återvända. Hon hade blivit ensam – men det var inte till Danmark hon styrde kosan.
Det blev i stället ett husbygge på en tomt som är lätt att räkna ut läget på.
– Ja vi blev grannar efter 37 år, det var alldeles fantastiskt säger Lis Jensen.
Solen skiner och det är skönt att sitta i skuggan. Det finns mycket gott att säga om livet i Osby.
– Vi kom hit för lugnet, säger Lis Jensen.
Syster Inga håller med.
– Dessutom finns allt man kan önska här. Trevliga butiker, även om allt är lite mindre, menar Inga.
Fast bäst ändå är förstås att de har väldigt trevliga grannar – varandra.