Efter en lyckad kantarelltur i skogen satte sig Berit Falk och hennes dotter för att fika, ovetandes om att en orm åkt snålskjuts med hem i svampkorgen och nu krälat och gömt sig under kylskåpet.
När Berit Falk och hennes dotter i onsdags kom tillbaka efter en tur i Killebergs svampskogar så var det med en korg överfull av kantareller.
Det skulle dock snart visa sig att svamp inte var det enda de fått med sig hem.
– Vi tänkte att vi inte skulle börja rensa förrän vi fikat, så vi satte i från oss korgen en stund men så råkade vi spilla ut lite kaffebönor på golvet. Jag tog fram dammsugaren och det var då jag såg att det var något konstigt under kylskåpet, säger Berit Falk.
Hennes dotter trodde det rörde sig om en stor dammråtta, men Berit var osäker.
Därför gick hon ner på knä för att se efter.
– Och då rörde det sig. Då tog jag en penna och petade på den, för jag tänkte att det kan ju inte röra sig, men då rörde det sig igen. Då förstod jag att det här är någonting. Efter det var vi fruntimmer för rädda och min svärson fick komma och räddade upp det.
Hur gick han till väga för att bli av med den?
– Han tog den med en korvtång och gick ut med den. Jag vet inte riktigt hur det slutade.
Hann du se vad det var för typ av orm?
– Jag är inte hemma i ormar, men om det kan vara någon form av snok, kanske. Men allt som ringlar sig är hemskt obehagligt.
Ormen tror hon har krälat in och gömt sig under kantarellerna i korgen medan hon och dottern gick och tittade hur det stod till med lingonen.
Bara tanken på att hon själv burit hem ormen får henne att rysa.
– Vi har gått där i godan ro och burit på denna, glada och lyckliga över vår fångst, och inte vetat om det. Då hade vi nog inte vågat bära på korgen.
Om ni hade vetat om den hade det kanske inte blivit några kantareller till mackan ikväll?
– Nej, det hade vi inte för då hade vi vänt upp och ner på korgen, skrattar Berit Falk
Reaktionen är fullt begriplig, men kanske inte helt nödvändig. Mycket riktigt rör det sig nämligen om en helt ofarlig snok.
Det berättar Lars-Erik Lindell som är fil.dr i zoologi och arbetar på Sveriges lantbruksuniversitet.
– Det är en typisk snok. Det ser man på att bukplåtarna är så vita, samt att den har lite svartare fläckar på sidorna.
Har det någon betydelse för hur man får hantera den?
– Nej, de är fridlysta allihopa, både den där och hasselsnoken. Så man får inte ha ihjäl dem.
Men man får flytta på dem själv?
– Det får man naturligtvis göra. I och med att det är en snok, de biter ju aldrig. Däremot har de ett sekret som luktar riktigt illa. När de blir riktigt rädda så klämmer de ut det där sekretet, och slingrar sig runt i det så de blir helt nergeggade. Och det stinker.