Trots en svår nackskada som påverkar hela hennes liv gjorde Angelica Victorin det många bara drömmer om. Hon skrev en roman.
– Det är en sådan otrolig lycka, det har varit värt alla smärtor.
35-åriga Angelica Victorin, som är uppväxt i Osby och sedan åtta år tillbaka åter bor i kommunen, lider sedan födseln av hypermobilitetssyndrom, en diagnos som innebär att man har en ökad rörlighet i lederna.
För närmare 13 år sedan drabbades hon av en svår nackskada och blev ytterligare skadad i samband med en behandling. Det var då de svåra åren i hennes liv började. I flera år gick hon på grund av smärtorna sjukskriven.
– Det handlade om att försöka överleva, säger hon. När jag var som sämst så kunde jag inte ens hålla i en penna och skriva mina initialer.
I takt med att hon blev bättre kunde hon börja jobba på deltid och de senaste åren har hon arbetat som frilansjournalist och skrivit ett par artiklar i månaden för de kristna tidningarna Världen Idag, Inblick och Junia. Idag är nacksmärtorna mer hanterbara, men gör sig ändå ständigt påminda. När vi gör intervjun på kafé Fröjd i Osby över två enorma koppar varm choklad är det endast med möda som Angelica kan lyfta sin kopp och ta en klunk.
Även om skrivande alltid har varit centralt i hennes liv var det först för några år sedan som hon på allvar började fundera på att skriva en roman. Idén till boken, som heter De minst väntade och som släpptes som e-bok i slutet på november, hade hon burit med sig en tid och i februari 2013 började hon skriva.
– Egentligen var det bara en impuls att jag började. Jag ville testa om det var kul eller inte och sedan kunde jag inte sluta.
Berättelsen doftar spetsblusar av 1910-talssnitt, Edith Södergran och familjehemligheter. I Borgholm på Öland är Agnes, en av bokens huvudpersoner, guvernant i en doktorsfamilj. Där träffar hon predikanten Nathanael och konstnärinnan Elise.
– Inspirationen från romanen har jag fått från många olika håll, från mitt eget liv, min släkts historia, från musik, film och litteratur. Jag har också alltid tyckt väldigt mycket om historiska romaner.
När Angelica märkte att skrivandet tog fart på allvar blev hon som ett med berättelsen.
– Det var som en förälskelse. Det var det första jag tänkte på när jag vaknade och det sista jag tänkte på när jag somnade.
Många skrivande människor fastnar någonstans längs vägen i skrivkramp. Andra hindras av att aldrig ha tillräckligt med tid för att kunna sätta sig ner och arbeta med sin roman. Men för Angelica var problemen andra. Det var smärtan som begränsade henne.
– Det har kostat mig oerhört mycket i smärta, jag har bara kunnat skriva en sida åt gången innan det har börjat göra för ont.
Hittills är De minst väntade utgiven som e-bok på eget förlag. Men våren 2017 kommer den att ges ut i tryckt form på ett annat förlag. I väntan på utgivningen har Angelica börjat jobba på en fortsättning av sin debutroman.
– Men i mina tankar är jag långt i förväg. Jag tänker redan på del tre. Jag har även tankar om en roman i samtidsmiljö. Hade jag bara varit frisk så hade jag nog varit oerhört produktiv.