Under annandagsförmiddagen var det slut på julefriden i Osby. Upp emot 400 personer hade samlats på torget för att manifestera sitt missnöje över hur kommunen behandlat frågan om ishallen.
Målet med manifestationen var att synas och höras så mycket så möjligt och ingen som befann sig i närheten av centrala Osby kunde nog undgå att lägga märke till den stora och stundtals högljudda folkmassan.
I drygt fem års tid har Osby IK och Osby KK fört en dialog med kommunen om de allt sämre förhållandena i hallen och när man i lördags samlats på Osbys gator var det med ett tydligt budskap riktat till politikerna: agera.
– Vi är trötta på att vänta. Vi har sagt till kommunen att vi vill ha ett svar och vi behöver inte ha en ny ishall, men vi måste få väck möglet. Hur det blir gjort spelar ingen roll bara det blir gjort ordentligt, säger Camilla Tordenfeldt som är engagerad i OIK.
Förhoppningen är att manifestationen ska sända signaler till de med makten om att Osbyborna fått nog. Inte bara de aktiva inom klubbarna, utan hela samhället.
– Vi bjöd in politikerna till ishallen på möte där de fick all information men vi fick ju inga svar. Då får vi ju visa göra på något annat sätt och visa att nu får det vara nog. Vi vill ha ett ja eller ett nej och vi vill veta vad de tänker. Sen om den här manifestationen hjälper eller inte får vi väl se men vi försöker i alla fall, säger hon.
När klockan slog halv elva gick demonstrationståget med de röd- och gulklädda barnen i täten.
Någon bar på ett plakat med texten “Rädda OIK och OKK. Bygg om ishallen nu! Sluta lura oss!”. Någon annan tyckte det var bra att samhället engagerade sig “och dessutom får lite friskluft, det får man ju inte i ishallen”.
Trots det allvarliga budskapet var det glada miner och det gick att ana en viss stolthet över uppslutningen bland demonstranterna. Efter en kortare runda förbi apoteket via hotellet samlades människorna återigen på torget och uppmanades där av Göran Dahlquist att skriva på namninsamlingen.
– Jag har ju växt upp med den här ishallen. Jag var med när den byggdes 1967 och jag har varit med i föreningen i snart 50 år. För mig är det en jätteviktig anläggning och då när den byggdes tog folk ett stort ansvar och samlade in pengar. Det skär ju lite i hjärtat att se hur ishallen är i dag när man varit med och byggt.
Vad vill du ska hända med hallen?
– Jag vill ha en frisk hall och jag vill inte ha några sjuka barn. Hur de gör bryr jag mig inte om. Det hade ju så klart varit roligt att få en ny ishall, men det faller väl på sin egen orimlighet. Men en frisk hall måste vi fan ha, säger han.
Efter att listorna gått runt stegade Göran Dahlquist upp på trapporna till Borgen och påkallade folkmassans uppmärksamhet.
Han började med att förklarade att man fått en del förhållningsregler från polisen och att de inte har tillstånd att “gå runt för mycket ute på byn”, men att ordningsmakten förmodligen inte skulle ha något emot om de tog en runda till.
– Så matar vi på med den ramsan hela vägen, Osby ishall!
Medan tåget tog en andra tur genom samhället passade Göran Dahlquist på att räkna ihop namnunderskrifterna.
– 300 blankt.
Du ser nöjd ut.
– Ovanligt nöjd. Det är ju annandag och det är andra aktiviteter som lockar, så jag tycker det är väldigt bra, säger han och skiner upp i ett stort leende.